Point of View | Tio år av tomrum

«Han tittar på mig länge, hummar. ‹Nä men det är klart, konstnärer är ju intresserade av döden. Det är klart.› Han nickar för sig själv. Jag vågar inte säga något. Jag nickar inte. Nekar inte. Glömmer aldrig.»

Den här webbplatsen fungerar inte utan JavaScript. Vänligen aktivera för att fortsätta.